4 juli 2012

Jag har närt en diva vid min barm...

Ja, herre min je. Lillasyster har förvandlats till en liten drama queen å det grövsta. Hon ska ha allt hon pekar på och får hon inte det så stortjuter hon med händerna för ögonen eller så slänger hon sig ner på mage och grinar. :P Vet inte vart dessa olater kommer ifrån.

När hon inte divar sig så är hon som en liten hundvalp som tigger så fort man stoppar något i munnen. Hon pekar uppmanande och vinkar sedan med handen och säger "Meh!" Alltid, oavsett om hon precis har ätit en stor portion mat och inte velat ha mer eller inte. Hon är väldigt verbal och det är sällan vi missar vad hon vill, för fattar vi inte så blir hon flyförbannad och gormar på oss med rynkad panna och höga skrik eller så klättrar hon ur matstolen och upp på bordet för att nå det hon vill ha.

Så fort vi säger nej, eller "ge mig den" asgarvar hon och fortsätter respektive springer iväg med den saken vi vill ha. Att göra illa folk är också otroligt roande, uppenbarligen. Hon är väldigt mammig när jag är i närheten, men annars går det bra med vem som helst. Just nu är farfar favoriten. Mest för att han matar henne med det hon vill ha, ger henne godsaker och annat onyttigt. ;) Men det är väl det man har farföräldrar till?
Farfars schnitzel var godare om man fick kladda själv.
Man kan inte lämna några stolar utdragna från borde för på två röda är hon då uppe på dem, eller till och med på bordet. Det kan vara så att hon har varit bergsget i ett tidigare liv. Hon är totalt orädd. ;)

Hon är rätt rolig just nu i alla fall, har mycket upptåg och bus för sig. ;) Hon vet mycket väl att hon är minst och rätt söt när hon är på det humöret, och spelar enormt mycket på det. Ibland lägger hon huvudet på sned, blinkar lite extra och ler soligt, när vi har sagt ifrån. ;) Det är verkligen sååå lätt att vara sträng och konsekvent då... Inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din hälsning! Det gillar vi!